Har länge haft en dröm om att utbilda mig till nagelteknolog och starta eget! Men självförtroendet har som satt käppar i hjulen. Och barnvakt måste ordnas då man har en karl som jobbar borta osv... I våras/somras va det nära att jag tog steget med fegade ur återigen. 

Att va arbetslös är väldigt deprimerande. Man bara sjunker längre och längre ner. Så i början på december kände jag att nu får det va nog! Skickade ett mail till Nail Design school i Umeå!

Den 21 december ringde jag till ägarinnan Elin och nu äre bestämt! Den 3 mars sätter jag ner arslet på bussen som går till Umeå. Den 4 mars kl 9 sätter kursen igång!

 

 

 

Så va det dan före dopparedan! December har sprungit iväg även detta år!

 

Har en envis liten kan själv 2 åring här hemma. Rätt så krävande period men jag ser det som nått positivt. Att se lilla Anton börja växa och utvecklas värmer hjärtat! Han har utvecklats enromt mycket på kort tid och börjat prata mer och mer. Känns så oerhört skönt!

 

 

Nu så här före julen så äre ju inte ovanligt att man stöter på en och en annan tomte. Till barnens förtjusning!

 

I söndags kväll så knackade det på dörren i vardagsrummet...

 

 

Av Tomten fick dom en påse juleskum, en clemetin och en festis!

 

 

 

 

Andra ljuset är tänt och julen närmar sig med stormsteg! 

 

 

 

Nått jag verkligen avskyr är mina ständiga höst deppisar! Samma sak år efter år! Kan inte förstå =( 

Iår blev det mer långvarigt och mer neråt än tidigare. Allt började i augusti när Anton va så himla dålig och vi låg inlagd i umeå. Sen gick det som utför. Tröttheten går inte förklara. Jag är trött dygnet runt. Motivationen att gå ner i vikt försvann totalt då man knappt orkar klä på sig. Den ork man har går till att sköta barnen och hemmet så gott det går. Så självklart pekar vågen uppåt och jag är så arg och förtvivlad. Som jag kämpat, blod svett och tårar. Och nu sabbar jag allt. Men vet inte va jag ska göra då jag verkligen inte orkar? Det är nog lätt för utomstående att säga, vadå, du vill ju inte va fet så gör nått åt det!!! Håller med dom till fullo... 

På helgerna när sambon är hemma lever jag upp och håller igång så mycket jag kan. Vilket resulterar i att på måndagar är jag helt knäckt. Inte kul. Så svårt att förklara för andra hur man mår.

 

 

Men känner att gnistan börjar komma tillbaka. Nu när jag börjat öppna upp datorn igen och börjar läsa bloggar blir man genast mer peppad. Men ska ta det lugnt. Inte träna som en galning så ryggen pajjar igen, inte avstå alla godsaker osv.

 

Råkade hamna i denna veckas lokaltidning och fick en chock! Är medveten om min övervikt. Vet att jag är stor. Men alltså att jag är så stor som jag ser ut att va i tidningen trodde jag inte. Trodde att jag skulle spy, så dåligt mår jag över denna bild. Brutalt uppvaknande och självförtroende som va nog dåligt blev genast sämre. Ingen kan göra nått åt detta förutom jag själv! VAKNA UPP MÄNNISKA!

 

 

 

 

Tänk att det ska va så kul att shoppa =) Är man på dåligt humör så är shopping det som lättar upp det hela =p

Förr innan jag fick Sam och Anton så beställde jag sån där personlig almanacka. Nu efter 4 år har jag gjort en till mig. Förhoppningsvis får man väl sig nått jobb så småningom eller börjar utbilda mig. Så en almanacka behövs nog. Sen börjar minnet svika mer och mer såatteee....